Att backpacka bland 7,000 öar
Jaha.. Efter att ha skrivit ett riktigt långt blogginlägg (på riktigt) så tryckte jag på fel knapp och klistrade in istället. Får göra ett nytt försök: efter en turbomellanlandning i Malaysia landade vi i Cebu City. Det blev krångel med vårt första flyg så vi fick övernatta på flygplatsen vilket vi är rätt vana vid. Vår chaufför från flygplatsen hittade inte riktigt vårt hotell men efter hjälp från många människor hittade vi Bugoy Bikers. Vi blev lite oroliga när han frågade om vi verkligen ville bo där då det såg ut som en lite skruttig bakgård i en förort. Men vi tog oss i kragen och gick in. Vi möttes upp av en snabb cykelgubbe och en vakthund som frågade om vi pratat med Jens då dd inte väntade någon gäst. Vi fattade typ ingenting men fick ändå ett rum i deras hus. Vi var tydligen inneboende hos den erfarnaste cykelgubben ni kan tänka er som cyklat i över 40 länder och bott i Filippinerna i 13 år. Det var till och med cyklar i taket. Gubben som mötte upp oss berättade att Jens skulle komma lite senare så vi gjorde oss så hemma vi kunde i vårt enkla rum. Senare på kvällen fick vi träffa den snälla och tyska gubben Jens som var hur skön som helst och han berättade att han skulle ge oss en massa tips då vi bara hade en grov plan nästa dag. Efter en god natts sömn pratade vi med Jens och fick svar på allt vi undrade och en massa tips. Helt plötsligt blev Filippinerna verkligen något tryggt och spännande! Det skönaste med Bugoy Bikers var att vi verkligen kunde ta det lugnt där vilket vi inte gjort på hela resan! Vi blev kanske lite för lata för vi kom inte iväg när vi planerat plus att jag (Robin) blev sjuk. Men med ett lite sorgset farväl av Jens med familj gav vi oss av till den lite lugnare staden Moalboal som bjöd på skön stämning och lite fritt från turister. Där var vi med om en 180 km motorcykeltur i natten för att kunna ta ut pengar. Vi fick praktiskt tagit åka hela vägen tillbaka till Cebu City för att kunna ta ut pengar (3-4 timmar med buss). Efter cirka 3 dagar skulle vi mot djungelön Bohol! På vägen fick vi veta känslan av att vara helt panka då mitt kort fastnade i en maskin och Moas kort har varit borta sen dag 3 hehe.. Men tack och lov så löste allt sig. Efter två timmars båtåkande kom vi fram till Tagbilaran City som är den största staden på Bohol. Där möttes vi upp av kanske 10 stycken gubbar som ville köra oss och de tävlade internt om oss. Här använder de sig av tricycles (motorcykel med släp). Den som vann var en gullig farbror som ville köra oss till Donken för 10 peso (typ 2 kronor). Så blev det dock inte utan vi hämtade hans dotter från skolan och åkte sedan till en lokal BBQ (där jag åt kycklingsinälvor och lever) för att SEDAN åka till Loboc där vårt hotell låg. Efter en lång åktur kom vi fram till stigen som skulle leda ner till Nuts Huts. Efter 800 meter i totalt mörker kom vi fram till en trappa som ledde ner till receptionen. Totalt var trappan på kanske 300 steg! Trötta och lite mosiga kom vi fram till receptionen som var väldigt mysig med musik och massa backpackers. Vi fick det största rummet som var det enda som fanns kvar och somnade väldigt gott i ljudet av djungel och ljuset av månen. På morgonen såg vi hur fint allt verkligen var på riktigt. Sprakande natur med alla nyanser av grönt man kan tänka sig och en ljusgrön flod precis utanför hyddorna. Dag ett åkte vi till Tarsier Sanctuary med motorcykel för att se världens minsta primater (kanske lättare att säga apor). De var hur coola som helst och verkligen intressant att se hur de försöker rädda dessa små känsliga djur. Blir de stressade begår de självmord vilket kan ske om människor håller i dem och tar kort. De är även nattdjur så man behövde vara tyst men vi fick se några som var vakna. På vägen tillbaka såg vi en samling mopeder som enligt Jens oftast betydde tuppfäktning. Det var dock inte söndag så vi var nyfikna på vad det var men det visade sig vara just det. Tänker inte gå in på massa detaljer men att komma från Sverige och se något sånt är väldigt konstigt. Dag två hyrde vi motorcykel igen och åkte till Chocolate Hills (gigantiska kullar bland kakaoodlingar) , Hanging Bridge (en gammal och lång bro av bambu), Pangas Falls (en fridfull plats med jättefin natur och vattenfall där vi badade). Vi åkte även upp 3 mil för ett berg för att sedan åka lika långt ner genom landsbygden. De människorna som bor bland den sprakande naturen är inte vana att se utlänningar så vi hälsade och tutade på alla och de blev jätteglada verkligen! Vi kände oss som ett kändispar där på vägen haha! Dag tre blev vi väckta av vår lokala guide Richard som tog med oss på en sprakande hike till en "batcave" fär vi klättrade in genom små öppningar för att se alla fladdermöss! Sedan åkte vi zip line hur högt som helst över bergen och vattnet vilket måste varit årets adrenalinkick! Obeskrivlig känsla! Sen klättrade vi och badade i ett vattenfall i Loboc-river. Tre helspäckade dagar som tyvärr fick lite mindre detaljer än det var tänkt då allt försvann.. Men hoppas ni fick en bra bild av hur vi har det och vad vi gjort! Något jag verkligen förundras över är hur verkligen varje människa och varje händelse betyder för oss och vår resa. De ger oss ett större perspektiv på hur vi lever vårt liv i Sverige. På både bra och dåliga sätt! Dagen efter blev vi upphämtade av vår glada farbror som skulle ta oss till Panglao och en white beach! Seeya! /Robin