MNL hostel











Hej! Visst att den här resan har utvecklat mig mer och mer för varje dag som går men nu måste jag säga att utvecklingen flugit fram! Allt tack vare de människor man träffar och alla inspirerande livsöden man får höra om. Vi är nu i Boracay som är lite (mycket) av en party-ö. Här träffar vi människor från hela världen och det är som att alla backpackers bara vill vara med varandra och höra om varandras historier och berätta och berätta, det finns liksom inget slut. Alla är så fyllda av livsglädje och nyfikenhet.
Vi bor på MNL hostel, som väl mest är ämnat för ensamresande backpackers (finns hur många som helst av dem!). Man bokar en säng i så kallade dorms med 4-12 sängar. Vi hamnade i ett 4 bädds rum, som är extremt litet och består av 2 st våningssängar sen får ingenting mer plats, knappt ens ryggsäckarna! Hostelet är stort och rymmer hur många backpackers som helst, det finns en takterrass med ett rymligt kök, stort bord med massa stolar, soldäck med hängmattor och sackosäckar där man absolut vill hänga en hel dag för att det är så chill! (Men stranden lockar såklart even more).
Om mornarna träffas man uppe på den soliga takterrassen där den simpla men ack så goda frukostbuffén är uppdukad, det tjattras om allt mellan himmel och jord och planeras vad man tillsammans ska hitta på under dagen (typ vilken strand man ska gå till haha).
På flygplatsen skrek en tant till alla backpackers att vi skulle registrera oss på papper och betala en töntigt hög summa för att bli transporterade med båt till ön Boracay, vi fattade inte så mycket i början och började skriva upp oss. Tills att en ung kille kom fram och sa att man borde gå och hitta billigare någon annanstans, så vi sket i den skrikande tanten och mötte ett gäng backpackers som vi istället tog oss till Boracay med. En snabb och kort Philippino guidade oss hit och dit tills vi finally var framme i Boracay! Under den turen pratade vi mycket med 23 åriga Guy från Israel (killen som kom fram till oss på flygplatsen), han reste ensam och var väldigt skön tyckte vi så det hela slutade med att vi checkade in på samma hostel som han! (Det här grymma stället vi är på nu). Vi träffade också James och hans flickvän xxxx på den lilla resan som också checkade in på Mnl. Vi gick ut alla 5 för att upptäcka ön och äta brunch tillsammans, sen slutade det med att vi hängde med varann och massa andra backpackers hela dagen (on le Beach). På kvällen spelades det solnedgångs-fotboll på stranden och sen tog vi ett dopp och det var såååå sjuuukt vackert!!!! Vi köpte en flaska vin och kiwi-juice, satt i solnedgången och mådde bara så jävla bra. Mågra fattiga barn kom fram till oss och ville skriva våra namn på de stora sandslotten de bygger på stranden. Vi pratade med dem länge om skolan, musik och sandslott och det gjorde dem så mycket gladare än att vi bara hade sagt ja och sedan betalat för sandslotten. De ville ta selfies med våra telefoner och sjunga i takt till vår musik. Vi gav dem en rätt stor peng var och de såg så otroligt lättade och lyckliga ut när de sedan skuttade iväg på stranden.
Hörs!❤️ puss Moe
Jag är helt frälst av er reseblogg! Jag vill också flyga iväg! Fortsätt, för här blir vintern mörkare och obehagligare. Svenskarna behöver vita sandstränder. Massa kärlek Matilda (protus) Fisk :)